Solna och vår välfärd.

Solna och vår välfärd

Efter att ha arbetat i årtionden i fattiga och korrumperade länder blev återkomsten till Solna utanför Stockholm en ny och positiv upptäckt. Solna är en fantastisk fin liten stad och anses som Sveriges bästa stad för företagande. Kommunalskatten är mycket låg och inkomsterna relativt sett höga. Det finns mycket goda förutsättningar att Solna kan bli mycket bättre att bo i. Några aspekter känns speciellt viktiga att belysa.

Ett projekt/program har flera faser.  Första steget är att identifiera ett projekt. Det är en oerhört viktig fas  och kommer att i stora drag bestämma framtida investeringar. Här i Solna ligger fokus ofta på grandiosa byggprojekt och man bortser alltför ofta från viktiga välfärdsfrågor.

Det är viktigt att på ett tidigt stadium klargöra vilka målsättningar det är som gäller.  Solna har t.ex. ett fantastiskt bibliotek men vilka är målsättningarna?  Är det ok att biblioteket bara har öppet 11-15 på lördagar?  För några månader sedan fick vi en PC med stor skärm där det går att läsa många både svenska och utländska dagstidningar. Eftersom det finns många äldre som läser tidningar är det fantastiskt att kunna förstora texten  på skärmen.  Bara några få människor använder sig av den befintliga PC:n där tidningarna finns tillgängliga. Det  görs inget för att lära ut tekniken att välja och läsa tidningar på PC:n som står där

Solna har en stor del av kommunala arbeten utlagda i projekt till entreprenörer. Det är viktigt att vid sådana projekt ha effektiv  monitoring och resultatutvärdering. Det tycks som om Solna inte satsar tillräckligt med resurser på  den delen av arbetet. Det blir svårt att utläsa huruvida projekten är väl genomförda och resultaten tillfredsställande.

Låt mig ge ett konkret exempel. På Tottvägen har trottoarerna genom åren grävts upp av olika anledningar. Men efterkontrollen (monitoring) har varit urusel. Den här korta filmen på YouTube illustrerar problemen. https://www.youtube.com/editor?feature=upload

Till syvende och sist handlar det om vår välfärd. Nationalekonomi har en väl utvecklad välfärdsteori och kan vara till stor nytta då vi fattar beslut.

Tillbaka till Solna och några mycket konkreta välfärdsfrågor. Trafikljusen i Solna Centrum byter från grön till röd gubbe mycket snabbt. Många människor hinner helt enkelt inte över. Några sekunders mer grön gubbe skulle minska stressen hos många fotgängare. Som det nu är går eller springer ofta folk mot röd gubbe eftersom ibland är halva körbanan bilfri med en refug i mitten. Dessutom är trottoarkanterna ofta höga vilket gör att äldre och handikappade har svårt att komma upp till trottaoarerna.

Det fattas sand i sandlådan i Nyckelparkent sedan hösten 2014.

Ett annat exempel är en kvinna inom vården som ramlade på en trottoar då den var isig. För henne innebar det betydande merkostnader såsom avgift till vårdcentralen, kostnader för medicin samt kostnader för flera besök hos en naprapat. Det är kostnader som direkt drabbar en Solnabo. Men därtill kommer samhällets kostnader såsom att sjukvården liksom läkemedlen är subventionerade. Då kommunpolitikerna och de anställda fördelar våra knappa resurser tycks de ta för lite hänsyn till den mängd av välfärdsfrågor som berör oss Solnabor.

Tillbaka till frågan om knappa resurser. Nationalekonomi använder sig av begreppet alternativkostnad. Ett exempel är att en stor del av vårt biblioteks ytor står outnyttjade. Bibliotekets aktiviteter skulle kunna rymmas på en mindre yta och de frigjorda ytorna hyras ut och därmed spara pengar.  Kanske skulle det vara en bra idé att inte ta betalt för toalettbesök.

 

Solna och vår välfärd!

Solna och vår välfärd

Efter att ha arbetat i årtionden i fattiga och korrumperade länder blev återkomsten till Solna utanför Stockholm en ny och positiv upptäckt. Solna är en fantastisk fin liten stad och anses som Sveriges bästa stad för företagande. Kommunalskatten är mycket låg och inkomsterna relativt sett höga. Det finns mycket goda förutsättningar att Solna kan bli mycket bättre att bo i. Några aspekter känns speciellt viktiga att belysa.

Ett projekt/program har flera faser.  Första steget är att identifiera ett projekt. Det är en oerhört viktig fas  och kommer att i stora drag bestämma framtida investeringar. Här i Solna ligger fokus ofta på grandiosa byggprojekt och man bortser alltför ofta från viktiga välfärdsfrågor.

Det är viktigt att på ett tidigt stadium klargöra vilka målsättningar det är som gäller.  Solna har t.ex. ett fantastiskt bibliotek men vilka är målsättningarna?  Är det ok att biblioteket bara har öppet 11-15 på lördagar?  För några månader sedan fick vi en PC med stor skärm där det går att läsa många både svenska och utländska dagstidningar. Eftersom det finns många äldre som läser tidningar är det fantastiskt att kunna förstora texten  på skärmen.  Bara några få människor använder sig av den befintliga PC:n där tidningarna finns tillgängliga. Det  görs inget för att lära ut tekniken att välja och läsa tidningar på PC:n som står där

Solna har en stor del av kommunala arbeten utlagda i projekt till entreprenörer. Det är viktigt att vid sådana projekt ha effektiv  monitoring och resultatutvärdering. Det tycks som om Solna inte satsar tillräckligt med resurser på  den delen av arbetet. Det blir svårt att utläsa huruvida projekten är väl genomförda och resultaten tillfredsställande.

Låt mig ge ett konkret exempel. På Tottvägen har trottoarerna genom åren grävts upp av olika anledningar. Men efterkontrollen (monitoring) har varit urusel. Den här korta filmen på YouTube illustrerar problemen. https://www.youtube.com/editor?feature=upload

Till syvende och sist handlar det om vår välfärd. Nationalekonomi har en väl utvecklad välfärdsteori och kan vara till stor nytta då vi fattar beslut.

Tillbaka till Solna och några mycket konkreta välfärdsfrågor. Trafikljusen i Solna Centrum byter från grön till röd gubbe mycket snabbt. Många människor hinner helt enkelt inte över. Några sekunders mer grön gubbe skulle minska stressen hos många fotgängare. Som det nu är går eller springer ofta folk mot röd gubbe eftersom ibland är halva körbanan bilfri med en refug i mitten. Dessutom är trottoarkanterna ofta höga vilket gör att äldre och handikappade har svårt att komma upp till trottaoarerna.

Det fattas sand i sandlådan i Nyckelparkent sedan hösten 2014.

Ett annat exempel är en kvinna inom vården som ramlade på en trottoar då den var isig. För henne innebar det betydande merkostnader såsom avgift till vårdcentralen, kostnader för medicin samt kostnader för flera besök hos en naprapat. Det är kostnader som direkt drabbar en Solnabo. Men därtill kommer samhällets kostnader såsom att sjukvården liksom läkemedlen är subventionerade. Då kommunpolitikerna och de anställda fördelar våra knappa resurser tycks de ta för lite hänsyn till den mängd av välfärdsfrågor som berör oss Solnabor.

Tillbaka till frågan om knappa resurser. Nationalekonomi använder sig av begreppet alternativkostnad. Ett exempel är att en stor del av vårt biblioteks ytor står outnyttjade. Bibliotekets aktiviteter skulle kunna rymmas på en mindre yta och de frigjorda ytorna hyras ut och därmed spara pengar.  Kanske skulle det vara en bra idé att inte ta betalt för toalettbesök.

Frelimo in Sweden in the 60:s

In 1967 or 1968 I got in contact with some young people of Frelimo fighting Portuguese colonialism in Mozambique. They were then exiled in Tanzania.

Together with the Swedish left we mounted protests against ASEA now ABB delivering heavy equipment to the hydro electrical power plant Cahora Bassa (or Cabora Bassa). 

I left Sweden in 1968 for Peru and had no idea what happened. What a surprise to see this from 1969.

After 6 years in South America, barely surviving the military coup in Chile in 1973, in 1979, I started working in independent Mozambique. What a commitment of everybody. Sad to see, today Mozambique has become very corrupt.  

 

Varg i Veum

Jag har följt Varg i Veum ett par år. Han står SD mycket nära och är hatisk till t.ex. muslimer, vänsteråsikter, feminism och massmedia. Har tagit bort honom för han tillför inget nytt.

Eradicating poverty – International child allowance

In summary the ideas are as follows.

A short summary of the origin of my ideas is as follows. My international career started with UNDP in 1968 in Peru, continued with FAO in the same country. Thereafter an employment with ECLA (Economic Commission for Latin America) in Santiago Chile (1971-74). After having resigned from the UN I worked in Mozambique in agricultural planning for SIDA (1979-81).

In 1982, I wrote an article in DN – Sweden’s biggest daily newspaper. The title was “Our aid lacks knowledge and a longer term perspective”. And now, with 40 years of international co-operation, I am even more convinced that our present aid strategies are doomed to failure in reaching the poor. “Eureka” a few months ago! Lightening struck me from a blue sky!

Why not provide child allowance through poor women?

Sweden started providing child allowance through poor women already in 1938. A few years later it was extended to all women with children. (I have written a short summary in English, if you are interested.) These would be the positive effects:

1. A larger share of our aid would in fact reach the poor;
2. There would be less need for costly administrative arrangements;
3. Providing money through poor mothers would empower them;
4. It is probable that the children would be much better off and more would attend schools and hopefully more girls.
   We know from theoretical and applied research that poor families spend a major part of their income on food. Sometimes as high as 70%. With more food children will eat more/better. This in turn would improve their health and consequently their learning capability;
5. Corruption is widespread among our recipient countries and part of the problems could be by-passed and would result in a better use of our aid money;
6. If this idea could be universally accepted, the right(s) of children to grow would be enhanced. It would be possible to reduce many of the inefficient and very costly UN activities;
7. We know that as incomes increase, women would like to have fewer children; How to engage the different forms of Health stations needs to be investigated further; and
8. Relying on mobile (cellular) phones to pay the mothers would bypass many sources of corruption. As the children grow up they will surely help their mothers on how to use the cellular phone. Thus, there will be more scope for a democratic/participatory development. There are some interesting experiences in several SSA countries such as Kenya and Tanzania to use mobile phones for payments. This technique is also spreading in Mozambique.[i]
9. The child allowance scheme should be based on the willingness of governments to make a contribution as well. The share of co financing should depend on the Gross Domestic Product. A poor country would then pay little in comparison with richer countries.
10. And the impact in reducing poverty should be closely monitored.[ii]
11. One of the problems is that rural markets are very thin, not much demand. By transferring money to poor mothers markets would grow rapidly.

During latter year aid has also focussed on “private-public partnership”. The use of mobile (cellular phones) has grown exponentially in poor countries and not least among poor people.

Here, there would be a unique opportunity for Nordic co-operation. Nokia in Finland is a world leader in these phones as well as Sony-Ericsson. Moreover, Ericsson has a unique competence in mobile phones’ infrastructure.

There should be pilot programmes, tentatively in one district in Mozambique and another one in Tanzania. Both countries have received Swedish aid for decades. The time perspective should be at least 10 years with a research component attached.

More research is needed of the positive experiences of various child support programmes in Brazil, Mexico and Chile. These programmes commenced in the 90s.

Solna, May 2011

---

[i] Since the great majority of poor mothers live in rural areas without electricity, the mobile phones should have a small solar panel to charge the battery. The additional cost would be in the order of USD 10.

[ii] In Mozambique the restocking of animals, distribution of free fertilizers and food has too often been delivered to friends and relatives.

Krüger Parc: The agreement between South Africa and Mozambique

(Maputo) Moçambique e
África do Sul assinaram, sextafeira,
um memorando de entendimento
com vista a controlar
crimes contra a biodiversidade,
cujo enfoque particular vai para o
combate à caça furtiva nos
parques e reservas nacionais dos
dois países que, nos últimos
tempos, tem estado a sair do
controlo das autoridades.
No final da assinatura do
memorando, as partes acordaram
em trabalhar e reforçar as acções
conjuntas que já vem decorrendo
na preservação da biodiversidade
nos dois países e nos parques
transfronteiriços, como é o caso
do Parque Tranfronteiriço do
Grande Limpopo.
Entretanto, ao que tudo indica,
Combate à caça furtiva no país e
nos parques transfronteiriços
RSA exige outra postura
a Moçambique
– A falta de uma lei mais actual e a falta de
investimento sério no sentido de não colocar fiscais
em numero capaz de controlar os furtivos, são os
pontos apontados como “sérios constrangimentos”
as partes não encontraram consensos
absolutos em relação a acções futuras,
particularmente do ponto de vista de
acções que devem, desde já, ser
desenvolvidas do lado moçambicano. Uma
das questões tem a ver com a componente
legal, na medida em que o país ainda não
actualizou o seu quadro legal no sentido
de assegurar um combate efectivo à
destruição da biodiversidade.
Na verdade, o quadro legal moçambicano,
por exemplo em relação à caça
furtiva, continua a sancionar com base
em multas simbólicas, enquanto que outros
países actualizaram as disposições legais
até cerca de 24 anos de prisão.
Dados existentes, indicam que 2602
rinocerontes foram abatidos no Parque
Nacional do Limpopo e no Kruger Park,
de 2008 ao primeiro semestre do presente
ano.(E. Conzo)

Mozambique and Malonda in Niassa

SAVANA 1012

This is from an article in Mozambique.

Mozambique and corruption